20100222

Heeeeeej ;)

Idag har det faktiskt inte hänt sådär super mycket, men det lilla som har hänt är det helt klart värt att skriva om!

Dagen började med frukostbuffe, inga problem där.

Sen gick jag för att kolla så att våran chaufför verkligen visste vart han skulle, har nämligen lärt mig att alla alltid säger ja whatsoever ,). Killen i "Transportation" avdelningen sa som vanligt "Yes sir, the driver knows where Ericsson is", fine tänkte jag. Jag menar varför skulle han säga något annat? In i bilen, på med extra service (A/C) och iväg. Efter en stunds körande så börjar jag snacka lite med föraren och han frågar hur länge jag har jobbat på Sony-Ericsson (lite fågelholkskänsla här). "No, I said Ericsson not SE", varpå killen ser skrämd ut. "Oki Sir, do you have an adress?", jag svarar ja, det är ju den jag har försökt ge dig sen vi började färden... "Ohh let me see it Sir", visar honom lappen, Tamarai Tech Park jadajadjajadjad.. Frågar honom om han vet var det ligger varpå han svarar "Yes Sir", sen börjar han ringa som en galning på sin mobil. Det roliga med språk är ju att man inte fattar ett jota alls, men namn är rätt svåra att ändra på =). De följande 5 minuterna hör vi en massa Tamarai Tech Park och Inner Circle, och efter ett tag så ger våran chaufför upp, kryper till korset och frågar om vi han någon han kan ringa och få en vägbeskrivning.

Det som är lite lustigt med indier är att man kan inte säga typ "Ta höger in på Hamngatan, sväng vänster vid nästa korsning"... NEEEEJ de skall ha något rackarns monument att ha som referenspunkt... Sen tar man allt därifrån =)

Efter ett tag kommer vi fram, alla i bilen får visa EricssonID. Ingen har berättat för oss att vi behöver dem med oss, ren tur att alla hade det! Väl framme så anmäler vi oss, blir ombedda att sitta ner och vänta för våra kontaktpersoner har inte anlänt till kontoret ännu. Klockan var ju bara 0910. 20 minuter senare dyker min och E´s person upp, vi får lämna våra svenska Ericssonbrickor i receptionen. Vi kommer in på Ericsson, upptäcker att alla sitter i någonsorts packade sillar kontorslandskaps vy. Personen ber om ursäkt, han har inga platser till oss men vi kan sitta i ett konferensrum som han har bokat typ hela dagen... OK säger vi, får ju bjuda på sig lite. Vi har Wlan så ni kan koppla upp er där säger han, det han dock inte berättar är att konferensrummen inte har någon Wlan-signal samt att det bara finns 1 TP-uttag, resten är "Dummies". Så spenderar vi hela förmiddagen, ensamma i ett litet konferensrum med stängd dörr. Vi testade att fråga första bästa HP kille om vi kunde få en switch eller dylikt, dock så var vi ovetande om att just denna killen enbart ansvarade för A/C:n. TP-sladdkillen kom efter ett tag och frågade vad han kunde göra för oss, vi förklarade oss och sa att 1 st TP och 1 st switch hade varit trevligt! Vi fick 1 st TP sladd, det andra hade de inte på Ericsson Chennai....

Men dagen som helhet har varit kanon, vi har träffat massa folk i de olika team:en och lärt känna indierna lite bättre! Enda problemet är att vi inte lyckats övertala dem om att vi inte är där och gör en flygande kontroll för att se hur de sköter sig utan att vi bara är där för att se hur de har det och hjälpa dem med problem osv osv... Så alla är lite rädda för oss, t.o.m deras manager hade en rätt snopen min imorse när han träffade oss och har numera lite svårt att stå still.. =)

Lunchen gick lös på hela 15 sek / person idag, och då fick man 1 pizza, 2 bröd och en läsk. Kan helt klart vänja mig vid detta! ;)
Värmen är rätt varm och luftfuktigheten rätt fuktig. Man inser att man sitter på ett kontor med A/C när man för varje steg man tar närmare ytterdörrarna inser att det blir varmare och varmare samt att det blir tyngre och tyngre att andas.

Thats all for tonight folks!

Nej just de, C har även misstagit receptionen för kassan, mindre poppis ;)